Vuxen? Jag?

Funderar på om jag kan kalla mig själv vuxen? Känner jag mig vuxen? Ser jag mig själv som vuxen? Efter mycket tänk så anser jag att jag är en vuxen människa. Jag är 23 år och har en dotter på 3år. Jag studerar, jobbar och bor i en hyfsat ordnad lägenhet. Tar ansvar? -Javisst! Jag ser till att mina nära, kära mår bra och är trevlig mot de flesta.  Jag är ganska okej… Nej jag är bra, nöjd och stolt över den jag är! (men lagom stolt såklart) Det är väl lite vuxet?

Hur är andras syn på mig? 

På jobbet där är jag den ansvarfulla, lugna och seriösa tjejen. Hemma är jag kanske lite tjatig ibland, kärleksfull och har ett enormt tålamod. Mina vänner ser mig som sprallig, glad, energisk och barnslig. Mamma och pappa ser mig nog som den slarver jag var när jag bodde hemma för när jag besöker dem blir jag liten igen. Så är det att vara minst i en syskonskara, det är mitt ansvar att mina föräldrar får ha kvar sin lilla tjej. Jag kommer aldrig växa upp ideras ögon och om jag ska vara helt ärlig är det lite mysigt att vara bortskämd. Detta gör mig lite klyven om vem jag kanske på riktigt är? Men vem byr sig? Man anpassar sig efter sällskap och miljö och det tycker jag är lite kul.

Min vänninna sa till mig att det är vuxet att sätta upp sin barndomsnalle på en hylla och titta på den kärlekfullt och kommaihåg alla fina minnen. Att sitta hemma en lördagskväll med en flaska rött och lite ostar. Snacka om att romantisera bilden om att vara vuxen! För mig handlar det om att vara glad när man kanske inte alls vill. Att känna ångesten krypa fram men vifta bort den för att tillfället inte är rätt för att stortjuta. Att umgås och vara trevlig mot folk man inte ens vill se på. Att ta hand om alla tråkiga måsten. Det handlar om att bita ihop och sätta andras behov framför sina egna. Vuxen är en roll man måste spela ibland. Men framåt kvällen när ingen ser kan man släcka lyset och gå ur sin vuxenroll, plocka fram sina problem och gråta som ett litet barn. Det får man om man vill. FAST visst finns det posetiva saker med att vara vuxen också. Men Kära vänner. Alla har vi ett barn inom oss så ta hand om det och släpp fram lite barnasinne ibland, det gör nog gott!